Redigering på pause

1,5 vecka av nya terminen har gått och än så länge går det väl bra. Väldigt ovan att inte plugga ett naturvetenskapligt ämne dock men det ska nog gå bra. Utöver det läser jag också en GIS-kurs på distans, där programmet endast funkar på PC, och jag har ju då en Mac. Men det visste jag innan kursen började, så får jobba på datorerna i plugget. Men Erik och jag har bestämt oss för att be hans datorkunnige vän bygga oss en stationär dator för då fungerar många program som inte funkar på mac, plus en massa spel :) 
 
Min mac pro har varit en trogen dator i över 5 år nu så jag klagar inte men det ska bli skönt att få en kraftfull dator, med stor skärm. För då kan jag forsätta redigera mina bilder från Kenya, nu går det lite halvsegt på denna dator. Jag vill också göra en film med alla videoklipp jag filmade på alla djur men det får som sagt bli när vi skaffar datorn.
 
Svart noshörning i Ol Pejeta
Vardag | | Kommentera |

keep on rollin'

På hemmaplan nu och livet med rutiner känns otroligt skönt. Började Iäsa miljö och förvaltningsrätt för naturvetare idag, en jurdikkurs för naturvetare med andra ord. Känns som det kan vara mycket användbart om man vill jobba med naturvård. Så efter denna kurs fortsätter jag med exjobbet.
 
 
Lever inte med lika färgglada färger längre!
 
Vardag | | Kommentera |

The end.

Detta blir mitt sista inlägg om Kenyaresan. Det har varit en lång, varmt, roligt, ibland påfrestande och lärorik resa. Masterarbetet känns som en evighet bort och för er som undrar så behövde jag vara kvar i landet i minst 8 veckor pga ett stipendie som jag fick (skrivit en del om det innan så bara att skrolla ner om du vill läsa mer om det). Men eftersom studien gick fortare än väntat så kunde jag resa runt en del. Lika bra att passa på att se så mycket som möjligt när man ändå är här! Studien fortsätter givetvis hemma och bilderna från kamerafällorna får jag sucessivt med Dropbox så blir ett rejält sorteringsarbete senare.
 
 
Kenya. Vad ska jag säga. Ett land fylld av överraskningar, en natur som skiljer sig enormt beroende på var i landet du är, och en kultur som nog är så långt ifrån Sverige det bara går (inte riktigt men nästan). Det jag kommer sakna mest är djurlivet, självklart är det mest påtagligt när man är i nationalparkerna eller i skyddade områden men det är en så underlig känsla att få vara så nära djur, och se djur överallt! En obeskrivlig känsla var det för mig att få stå i bilen och susa förbi massa olika antiloper, zerbror och andra djurarter. I går cycklade jag och Emma i Hell's Gate och då cyklade man bredvid massa djur! Bufflar, zebror, giraffer... det var som i en film. Så om du någon gång får möjlighten att göra safari - do it!
 
Men så hamnar man i städerna och det är en annan värld från lugnet och harmonin i de skyddade områdena. Ljud, smuts, skrik och trafikkaos. Jag har varit i storstäder förr men det känns som att här accepteras inte ens privata utrymme. Det är okej att ta i mitt armband och säga något opassande eller dra i mig för att jag ska åka just deras matatu (lokala bussen). Sånt vänjer man sig såklart med men jag kan ändå bli rätt sur när folk inte lyssnar när man klart och tydligt säger "not interested, thank you". Samma sak gäller ju även när man ligger på stranden och solar, då är det ännu jobbigare för då ligger man där i bikini. Det är nog det jobbigaste jag vet här i Kenya. Det, plus när de säger "muzungu". Det betyder typ Europé... men va fasiken, jag går väl inte runt och säger "afrikaaaan" "Asiaaat" när jag ser någon som inte liknar svennebananerna på gatan i Uppsala. De menar säkert inget illa men det ilar ändå lite i ryggen när de skriker det efter en. 
 
Men i kontrast till de människorna finns det ju givetvis väldigt många, supersnälla människor! Jag satt bredvid en man på nattbussen en gång och jag ville sova men han ville prata och prata. Han märkte att jag försökte avrunda samtalet och han sa "As you have travled a lot and seen so much, it may not be very fun for you to talk to me. But for us, that will never have the change to travle outside Kenya, it is so interesing to hear about another culture when we have the chance". Jag tyckte det var så fint sagt så vi snackade ett tag till. Och det är nog så för många här tänker jag, att de vill prata och prata för det är deras kultur men också för de är verkligen intresserade. 
 
För min del har jag rest runt så mycket också (med en resväska och inte backpack!!) så det har tagit på krafterna. Svårt att känna sig hemma när man aldrig bor på ett ställe mer än en vecka. Men jag känner mig absolut mer ödjmuk inför andra kulturer och har fått se så många underbara ställen av Kenya. 
 
Jag tror det tar många år innan jag återvänder till Afrika, inte för att jag ogillar det här, utan för att det finns så många ställen jag vill besöka innan. Men och andra sidan, samma sak sa jag när jag reste från Zanzibar sommaren 2015. Man vet helt enkelt aldrig var man hamnar :)
 
 
 
Resor, Tankar | | En kommentar |
Upp